Det känns ju verkligen bra att få "stöd" av sin familj när man just har varit med om nåt jobbigt. Men om sanningen ska fram så har ja inte fått nåt stöd alls, alla bara jaha och så fortsatte de med sitt liv, sina saker, men jag då? vem skall trösta mej om inte ens min familj finns här?
Jag vill inte vara lessen längre, hjälp mej nån?!?