Jag bunkrade upp med lite godis, tände några ljus och satt för mig själv i mitt rum i mörkret och skulle kolla på en film. Jag valde en animerad film med namnet Mary and Max, jag läste ett par kommentarer om denna film där folk tyckte att den var deprimerande, men jag trodde inget vidare på det eftersom animerade filmer brukar vara proppfulla med humor. Denna film var faktiskt ett undantag, sitter och är väldigt chockad över denna film som jag inte förstår vilken målgrupp den ens är inriktad till, definitivt ingen barnfilm fast den var animerad. Ni kanske undrar vad den handlade om då:

Mary en flicka på åtta år från Australien, lever ett bedrövligt liv utan vänner och med ett fult födelsemärke i pannan. Hennes familj är inte något att hurra för heller, eftersom hennes mamma är en alkoholist och hennes pappa jobbar i en tefabrik med att fästa snören på tepåsar. En dag skriver Mary ett brev åt en helt slumpmässigt utvald amerikan, denna amerikan heter Max(den nedre bilden), som visar sig vara en 40 årig ensamstörig man med mentala problem. Senare får han bekräftat att han lider av aspbergers syndrom, eller "aspies" som han själv kallar det.
Dessa två lite udda människor börjar skriva brev till varandra och dela med sig av sina livserfarenheter.


Jag måste säga att denna filmen är väldigt djup, den är mer än bara en film. Den berättar ganska mycket om folk och hur de är och hur de förhåller sig till olika saker. Men jag rekomenderar inte denna film till någon som vill se en mysig och glad film, eftersom jag faktiskt blev en smula deprimerad av denna film. Jag fattar bara inte hur så mycket hemska saker kan hända en påhittad person i en film..
Men jag rekommenderar denna film starkt åt personer som vill ha en djup film att se på, en film som döljer ett hemligt budskap! Nog var den ändå ganska sevärd denhär filmen. Men absolut inget för barn, de skulle väl bara börja gråta eller något..

Nu är det dags för min kvällspromenad, men ha de gött allihopa därute som läser detta! :)
Pusshej<3