en av mina skrivna berättelser, kapitel 2!

Här kommer kapitel två, jag vet ju inte om det finns så många som är intresserade av att läsa fortsättningen, men jag postar den här i alla fall och så får vi se om det blir nåt mera, det beror på intresset så att säga.! Men här är kapitel två:

Kapitel 2.

Jag kom just på att jag har glömt att berätta hur jag ser ut. Det kanske kan vara bra att veta ifall ni ser mig på stan någon gång, hehe. Hur som helst, jag har kolsvart långt rakt hår, blåa ögon och jag är alltid blek. Jag är normallång och normaltjock, men jag tänker inte avslöja exakt hur mycket jag väger, ni vet ju vad man säger "fråga aldrig en kvinna om hennes vikt", haha. Jag har komplex för hur jag ser ut, jag vet att jag inte är fet, rätta mig om jag har fel men egentligen tror jag nog att det inte finns en enda kvinna som INTE har komplex för sig själv och sitt utseende. Nog pratat om mitt utseende.
Jag vaknade klockan 09.00, prick, och kände mig någorlunda glad, även fast jag skämdes en smula över gårdagens klantfest så är jag ändå glad att jag träffade A, och C också för den delen. Undrar om någon av dem har flickvän redan? eller är det okej för mig att göra mina "moves", haha, nej nu går jag handlingarna lite väl långt i förväg. Det kanske inte är läge att tänka på förhållande när man träffade människorna igår. Nej, jag måste nog lära känna dem lite först innan jag bestämmer mig. 
Jag försökte tänka på annat, men mina tankar for hela tiden iväg till främst Adam, det var så himla otroligt magiskt gulligt av honom att ta hand om mig. Ååh jag smälter lite till. Hmm.. jag tror att jag är lite smått förälskad i den där människan. Det är inte bra, tänk om han är en psykopat eller bara annars en helt odräglig människa? Han kanske bara lurade mig, genom att sätta upp en falsk fasad, han ville lura mig, få mig att tro att han är snäll och gullig fast han egentligen vill ta mig till ett ensamt skjul och våldta mig och sen mörda mig. Hmm.. okeej, där gick nog mina tankar en aning för långt tror jag.  Det är bestämt dags för frukost, så att jag inte hinner tänka mera skumma tankar.
.
Jag gick ner till köket där  mamma stod och sjöng för sig själv. Hon verkade väldigt glad och uppåt. Hon nästan sken som en sol och när hon såg mig blev hon ännu gladare "gomorron min flicka", sa hon och såg nästan för glad ut. "Gomorron, mamma". "hittade du nåt roligt igår då?", "njaa, det här stället är ju inte direkt stort om man säger så, och jag känner ingen direkt" "du lär snart känna någon ska du se, en sådan söt flicka som dig måste ju i alla fall dra till sig några killar", sa hon och blinkade åt mig. "Mammaaaaa, så du säger, sluta. nu vill jag ha frukost, har vi något?" "Jo det har vi, jag var nere till  butiken och köpte lite müsli, yoghurt, fil och frukt. Bara att ta för sig" "Tack".
Jag satte mig ner vid bordet och knaprade i mig ett äpple och lite müsli. Jag var egentligen inte så hungrig. Jag kände mig distraherad, eftertänksam och fundersam. Jag åt frukosten ganska snabbt, sprang upp på övervåningen och gjorde mig i ordning. Jag tänkte ta mig en promenad, och nej jag tänkte absolut inte gå via verkstaden eller kafeét, det skulle bara vara pinsamt. Tro mig!.
På min lilla promenad gick jag förbi allt jag hade sett igår, jag hittade en liten stig och när jag följde den kom jag fram till en ritkigt fin strand, jag hittade en stor sten som jag satte mig ner på. Jag såg ut över vattnet och försjönk i tankar. Det var lite konstigt att jag var ensam på stranden med tanke på att det ändå var början av Juli och det var varmt, sommar-varmt rent ut sagt. Det blåste inte så hårt idag men det fanns ändå små vågor i havet, de rullade sakta in mot stranden, de slog mot några stenar som fanns vid strandkanten. Jag reste mig upp från stenen, tog av mig skorna och gick ner mot vattnet. Det var faktiskt riktigt skönt i vattnet. Vattnet var ganska klart och jag stod och beundrade mina tår. Plötsligt hörde jag en röst bakom mig och jag blev så skrämd att jag hoppade flera meter upp i luften, jag blev så rädd att jag råkade snubbla och landade pladask på rumpan i vattnet. Toppen. Rösten tillhörde C. han skrattade, hur hade han mage att skratta åt mig när jag satt här med rumpan i blöt. Jag försökte se så sur ut som möjligt när han kom fram till mig och hjälpte mig upp.
"varför ser du så sur ut Maja?" frågade han och log mot mig. "därför att du skrämde mig och gjorde att jag föll pladask på rumpan ner i vattnet och nu är jag blöt" "ursäkta, det var inte meningen att skrämma dig, men jag var ju tvungen att säga något när jag såg dig här", "vad gör du här då?", frågade jag och såg frågande på honom, borde inte han jobba. "jag är ledig idag och tänkte att jag skulle gå till min favoritplats","jaha, det är faktiskt vackert här, men varför är det ingen annan här?" "jadu, jag vet inte, folk tycker kanske inte om att bada längre, men det är oftast ganska lugnt här och det är ju bra. Jag har med mig en filt om du vill spendera lite tid med mig medan dina kläder torkar?" han log mot mig och jag försökte vara arg på honom, men det gick absolut inte. Så jag gick med på att spendera förmiddagen/eftermiddagen i hans sällskap. det var ju inte direkt så att jag hade något annat att göra. Så vi låg på hans filt, vi pratade om allt möjligt och jag märkte att han var hur gullig som helst. Han ursäktade sig flera gånger för att han hade skrämt mig, men det gjorde inget. Det skulle
bara bli ett roligt minne att berätta om för våra barnbarn, haha nu gick jag visst handlingarna i förväg igen, uuups. Tiden gick fort, och när jag blev hungrig plockade C fram picknickkorgen som innehöll, saft, smörgåsar, vindruvor och lite jordgubbar och förstås chokladkex. Han delade glatt med sig och vi fortsatte prata om allt mellan himmel och jord.
När det blev dags för mig att gå hemåt så undrade han om jag ville komma med på en fest ikväll, han trodde att det skulle vara bra för mej att träffa lite mera folk så att jag skulle ha någon att umgås med. Jag tyckte att det lät som en bra idé, vi kom överens om att vi skulle träffas utanför kaféet kl 19.00 och sedan skulle vi gå till huset där festen hölls.
Medan jag gick hemåt funderade jag över huruvida det var en date eller inte. Han kanske bara ville vara snäll mot mig. Jag fortsatte att fundera medan jag sprang runt i huset som en galning. Jag hade inget att ha på mig! vilket nog är en av de  största lögnerna en kvinna drar under sina levnadsår, självfallet har vi en full garderob och en massa att välja mellan. Men på något sätt känns det ändå alltid som att man inte har något att ha på sig. Jag lyckades i alla fall hitta en röd liten söt klänning, lite urringad kanske, men vad gjorde det. Jag lockade håret lite och sminkade mig, rött läppstift (jag använder egentligen inte läppstift), blå ögonskugga, mascara och kajal. Jag kollade in mig själv i spegeln, inte såg man väl helt dum ut heller. Sedan återstod bara ett enda problem, vilka skor skulle jag ha på mig? platta skor eller skor med hög klack?
Jag valde till slut ett par med ganska hög klack. jag älskar de skorna, jag köpte dem på rea för ett år sedan och de är väldigt välanvända. Ett par svarta, typ av sandaler men de ser väldigt rockiga ut med nitar och grejer. I just love them!
Efter att ha beundrat mig själv ett tag kom jag på att jag inte hade någon dricka. Inte någonting alls. Så jag var tvungen att gå ner till mamma och fråga henne om hon hade något. Det enda vi hade var ett par öl. Usch, men i brist på annat fick de duga. Jag packade ner ölen i  min stora handväska och stegade ut ur huset innan mamma började med sin vanliga utfrågning, som jag alltid fick om jag gick någonstans lite "finare" klädd. Det kändes skönt att lämna huset och jag såg fram emot att träffa C.
.
När jag kom fram till kafeét stod C redan där, och jag kunde se i hans ansiktsuttryck att han gillade vad han såg, fast sen flinade han lite åt mig också. "snygg klänning, men varför har du skor med klack, blir det inte lite svårt att gå då?" "hej på dig också, sa jag och gjorde en ful min åt honom. "inte klaga  på mina älsklingsskor" "okej okej, jag håller tyst", han skrattade och sedan begav vi oss iväg. Vi gick kanske 2 kilometer innan vi kom fram till ett rött hus. Det var ett ganska gulligt hus. Redan innan man kom in på gården, kunde man höra musik. Det här kanske skulle bli kul i alla fall.
.

Inne i huset fanns det ganska många människor. Alla stirrade nyfiket på mig. De undrade säkert vad jag var för sorts filur som hade kommit på deras fest. C drog med mig till en hop av människor och presenterade mig. Sedan gick vi runt resten av huset och han fortsatte presentera mig för flera andra människor. Det var säkert 20-30 personer där inne. Jag undrade var alla de kom ifrån. Jag hade nästan inte sett en enda människa på hela gårdagen samt idag. De enda jag hade träffat var C och A. Vi slog oss ner i soffan med några tjejer och de började intresserat prata med mig och vi satt och diskuterade en massa. De hette Molly, Lisa, stefanie och Petra. De var supertrevliga och alla bodde de här i närheten. När de såg att jag satt och grimaserade medans jag drack den äckliga ölen, erbjöd de sig att dela sin cider med mig. Jag fick 3 burkar av dem och tackade dem för det.

Medan jag satt där och pratade och hade det trevligt, hörde jag en välbekant röst. Det var A som hade anlänt till
festen. Jag blev genast lite uppspelt. Skulle han komma hit och prata med mej? eller skulle han till min stora fasa, ignorera mej? Jag hade tur, för genast han fick syn på mig kom han fram och hälsade. "Hej, Maja, hur är det med benet?" Flickorna som satt brevid mig kollade nyfiket på mig, "jo tack det är bra" "har du något emot om jag slår mig ner här brevid er?" "Nejdå, sitt här du bara", efter att han satt sig ner hälsade han på de andra tjejerna. Därefter tog han fram en flaska vodka och frågade om vi ville ha shottar. Jag tackade glatt ja och två av de andra tjejerna ville också ha. A plockade fram några små shotglas och hällde upp. "botten upp", vi drack och gjorde fula grimaser. det var ganska starkt.
A envisades med att vi skulle ta varsin till. Sagt och gjort så slank en ner shot till. Vi fortsatte att prata och jag erbjöd mina öl åt A, han tog glatt emot dem. Där satt vi väldigt länge. Vi tog en till shot, och jag kände mig kissnödig så jag reste mig upp för att gå och leta efter en toalett. "Naturen kallar", sa jag och gick för att leta. Jag kände mig lite full faktiskt, shottarna var betydligt starkare än vad jag hade trott. Men jag hade dock fortfarande kontroll över mig själv. När jag kom från toaletten skulle jag dricka ett glas vatten. Men var var den jäkla toaletten någonstans. När jag äntligen hittade den var det upptaget och jag stod utanför och väntade. Medan jag stod när kände jag en hand på min axel, det var C. "hej, har du det bra?" 
"jodå, men jag har nog druckit för många shottar", sa jag och skrattade. "Jag har förresten sett att Adam sitter med er där borta." sa han och såg lite orolig ut. "ja, vadå? Han är ju jättetrevlig". "Jag tycker du ska ta det lite försiktigt i alla  fall, man kan inte alltid lita på alla". "öhm.. jaha, men nu ska ja gå på toaletten". Jag låste in mig på toaletten och gjorde mina behov. jag hann fundera en hel del på det C hade sagt, vad menade han egentligen? När jag kom ut från toaletten hade det bildats en liten kö, oj, hade jag varit där så länge?
Jag gick tillbaka till "mitt gäng" och när jag kom dit satt C där också. Alla hälsade glatt på mig när jag kom tillbaka och Lisa gav mig min sista ciderburk.
Det var lite ont om sittplatser så jag tänkte sätta mig ner på golvet då A föreslog att jag skulle sitta i hans famn istället för på golvet. Det tyckte jag lät som en bra ide. Så jag satte mig ner där, men jag såg hur C kastade ogillande blickar på mig. vadå? förväntade han sig att jag skulle sitta i hans famn då eller? Han kunde ju ha erbjudit sig.
Tiden flög iväg och jag drack upp min sista cider, pratade med alla tjejerna och bytte telefonnummer med flera av dem. Och innan jag visste ordet av det var det dags att gå hem. Vid det laget kände jag mig rejält full och jag var inte helt säker på hur jag skulle hitta hem. A erbjöd sig att följa med mig hem. C hade försvunnit någonstans. Jag tackade ja till A:s erbjudande och letade upp mina skor och sedan gick vi ut i sommarnatten, arm i arm. Vi var nog båda lite fulla, men inte alldeles för fulla, sådär lagom. Jag gissade att jag nog skulle vara lite bakis imorgon, fast det är morgondagens problem.
När vi kom fram till mitt hus, och jag skulle frigöra mig ur A:s arm, då drog han mig plötsligt nära honom och sedan kysste han mig. Jag blev uppriktigt sagt förvånad över handlingen. Det hade jag inte trott. Han kysste mig igen och sedan tog han farväl. Med orden "hoppas vi ses imorgon, eller inom en snar framtid i alla fall". Medan han försvann bortåt, stod jag kvar som ett frågetecken och funderade över varför han hade kysst mig egentligen. Jag kunde inte förstå, nåja jag fick grubbla mer imorgon, nu var det sängen som gällde.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0