Här kommer del två av min fiktiva historia som jag skrivit själv, hoppas de ska smaka ;) :

När morgonen kom kände Ellinor inte alls för att stiga upp ur sängen. En lång skoldag väntade på henne och hon hade i princip bara tråkiga föreläsningar hela dagen. Varför måste det vara så tråkigt med skola? Alla lärare/föreläsare säger att det är frivilligt och att man själv väljer om man deltar i undervisningen. Men om det nu är frivilligt, då borde det inte finnas obligatoriska kurser. Men det finns det, med närvaroplikt till och med. Det lönar sig inte skolka, för då måste man bara göra en massa extrauppgifter. Och isåfall är det mer lönsamt att sitta och mögla sönder på lektionerna, än att mögla sönder på fritiden också. Varför måste man ha en bra utbildning för att få ett välbetalt jobb? Ellinor var tvungen att avbryta sina tankegångar där, eftersom det var hög tid för att göra sig redo inför skolan. Hon hoppades att hon inte skulle stöta på Magnus idag, det skulle vara så pinsamt. Hur kunde hon vara så klantig och gå in i en lyktstolpe? Det är ju sådant som bara händer på film. En dusch, påklädning och en snabbsminkning senare var Ellinor redo för skolandagen. Hon pälsade på sig ordentligt och begav sig ut i vinterkylan.

 

När hon äntligen kom fram till skolan var hon röd som en tomat om kinderna, varför måste det vara så kallt? Dumma kyla, det är inte roligt att gå omkring bland folk med tomatkinder. Och kall var hon dessutom. Fy vad hon hatade vintern och kylan, hemskare saker får man leta efter.Medan Ellinor gick omkring i sina egna tankar dök Magnus upp från ingenstans. Hon såg honom längst bort i korridoren och hon försökte gömma sig bakom ett gäng killar, men Magnus fick syn på henne i alla fall

 

-          Hej Ellinor, sa han och log.

-          Hej, svarade hon och tyckte fortfarande att det var pinsamt att se och prata med Magnus. Jag är sen till engelskan, skyndade hon sig att säga

-          Ja, jag är också lite sen till min franska, men vi ses, sa han och gick iväg.

 

Puuuh, dedär gick ju någorlunda bra och jag dog inte heller, tänkte Ellinor och skyndade sig sedan till Engelskan. Föreläsningen kröp fram och föreläsaren försökte hela tiden dra skämt, men han var desvärre den enda som skrattade åt skämten, ingen annan förstod vad som var roligt. Men föreläsaren fortsatte med sina patetiska skämt och avslutade föreläsningen genom att ge en massig engelskaläxa. Jippiii, precis vad jag behöver, tänkte Ellinor. Hennes mage kurrade lite, men hon skulle ha en föreläsning till innan hon fick gå på lunch. Föreläsningen hon skulle ha nu handlade om svensk lyrik, det lät tyvärr mycket intressantare än vad det i verkligheten var. Idag kändes det inte speciellt motiverande att läsa om svenska diktare och sitta och analysera deras dikter. Föreläsningen tog i alla fall slut och äntligen var det dags för lunch. Dagens lunch bestod av fiskpinnar, potatis och en vattning sås. Ingen höjdare direkt, men mycket bättre än att gå omkring och vara hungrig. Ellinor tog mat åt sig, betalade och slog sig ner vid ett tomt bord. Hon skulle just börja äta, när Magnus plötsligt uppenbarade sig med en matbricka i händerna och frågade om han fick slå sig ner. Ellinor kände sig mest besvärad, men sa att det var okej. Magnus log mot henne och satte sig ner.

 

-          Det är mycket roligare att äta tillsammans med någon än att äta ensam, sa han och tittade på Ellinor.

-          Jo det är väl det, men jag känner typ ingen här så jag sitter oftast ensam, sa Ellinor.

-          Jaså, hur länge har du gått i den här skolan då? frågade han lite nyfiket

-          Jag går första året, dudå?

-          Jag är inne på mitt tredje år redan, tiden går snabbt i den här skolan. Vad studerar du då?

-          Jag läser kurser i lite allt möjligt bland annat svenska, tyska och engelska, dudå?

-          Själv läser jag franska, engelska och matte.

-          Okej.

 

Det blev tyst en stund och de satt och åt i tystnad. Sedan försökte Magnus få igång ett nytt samtal mellan dem:

-          Har du sett alla sevärdheter i stan förresten? Jag tänkte bara att om du inte är härifrån så kanske du inte känner till alla bra ställen?

-          Jag har väl sett någonting, men jag har haft ganska mycket i skolan så jag har mest suttit hemma med läxorna på kvällarna.

-          Inte kan man bara vara duktig studerande hela tiden, sa han och skrattade. Har inte din pojkvän sagt åt dig att slappna av lite? Magnus smålog mot henne.

-          Jag har ingen pojkvän, sa Ellinor och skämdes nästan lite. Varför trodde han det?

-          Vad bra, då har han inget emot att jag visar dig alla bra ställen i stan då, sa han och flinade lite luriskt.

-          En person som inte finns kan ju inte ha något emot att du visar mig stan heller, sa Ellinor och skrattade lite. Han verkade lite knäpp denna Magnus.

-          Man vet aldrig, sa han och skrattade. Men passar det för dig ikväll då? frågade han¨

-          Jo det gör det.

-          Bra, jag vet ju redan var du bor, så ska vi säga att jag kommer och hämtar dej klockan 19?

-          Jo det går bra. Ellinor räknade ut att hon skulle ha tillräckligt med tid för att göra sig i ordning ingör kvällens, ja vad skulle man kalla det? Date? men tänk om Magnus hade flickvän då? Hon blev avbruten i tankarna när Magnus sade:

-          Okej, men nu måste jag dra, ses ikväll då Ellinor! Och sedan gick han iväg.

 

Sättet han sa hennes namn på, det lät så vackert på något sätt. Men nu fick hon väl ändå ta och skärpa sig. Hon hade ju träffat Magnus igår. Han ville säkert ändå bara vara snäll mot den stackars klumpiga människan. Ja så måste det vara! Nöjd över att ha kommit fram till en vettig lösning åt Ellinor upp maten och skyndade iväg till nästa lektion.

Resten av skoldagen gick ganska snabbt ändå och innan hon visste ordet av det dags att gå hem och förbereda sig inför kvällens kompisträff med Magnus. Men vad har man på sig på en kompisträff??

Ellinor stod länge framför garderoben, eller golvet kanske? Eftersom det mesta av hennes kläder låg i en hög på golvet. Hon rotade fram ett par jeans, en topp och en långärmad tröja. Det fick duga, det var ju ändå bara en kompisträff så hon behövde ju faktiskt inte se fantastisk ut. Inte för att hon någonsin tyckte att hon såg fantastisk ut. När hon klätt på sig och sminkat sig kände hon sig så redo man kunde bli före en kompisträff. Hon tittade på klockan och upptäckte att hon fortfarande hade ca 15 minuter på sig innan Magnus skulle komma. Vad skulle hon bruka den tiden till? Tankarna flög omkring som fåglar som flydde i panik i den mörkblåa himlen. Hon letade fram en handväska, hon hade hunnit samla på sig en hel hop handväskor under sin livstid. Många av dem var köpta på loppis och secondhand. Vem har råd med dyra modeväskor när man är fattig studerande? Visst fanns det gånger då Ellinor kunde sitta och fantsiera om hur det skulle kännas att hålla i en riktig pradaväska, men sedan slår verkligheten henne i huvudet och hon inser att hon aldrig kommer få någon prada och hon behöver inte heller någon. Men bara för rolighetsskull alltså. De femton minuterna gick ovanligt fort och Ellinor skyndade sig att klä på sig jackan och skorna. Ingen mössa, för det skulle sabba frisyren, och fast det bara var en kompisträff så vill man ändå inte ha platt hår. Hon gick ut genom dörren och kontrollerade noga att hon låst dörren bakom sig. Hon tog ett djupt andetag och förberedde sig mentalt, sedan gick hon ut på gatan där Magnus väntade på henne.

 

Magnus lyste upp en smula när han såg Ellinor komma. Han hade kommit några minuter tidigare bara för att inte komma försent. När det handlar om nya bekantskaper är det viktigt att inte göra fel intryck. Han tog en snabb blick i spegeln och steg sedan ur bilen för att hälsa på Ellinor.

 

-          Hejsan, klar att åka?

-          Jodå, men vart hade du tänkt att vi skulle åka först då?

-          Egentligen ser man ju stan bäst när man går, skulle du misstycka om vi lämnade bilenhär och promenerade istället? Det är ju en ganska vacker kväll.

-          Haha jag är inte rädd för lite motion, fnittrade Ellinor

-          Vad bra, det är inte jag heller. Men kom så går vi då, sa Magnus och log lite.

 

Först visade Magnus henne vilka krogar det lönade sig att besöka, vilka som hade kortast köer och billigast drinkar. Därefter visade han henne vilka bra restauranger det fanns, han berättade om bra och dåliga, vilka hon skulle akta sig för och vilka som hade bra och billig mat som passade en studerandes ekonomi. Medan de gick omkring hann de prata om en massa annat oxå. De hade förvånansvärt mycket att prata om, Ellinor tyckte att det kändes lätt att prata med Magnus, och hon som hade väldigt svårt för att prata med killar i allmänhet. Magnus var annorlunda, jordnära, ärlig, vänlig, en god lyssnare. Han ställde hela tiden frågor och försökte få samtalet att spinna vidare. Han visade henne parken och parkpromenaden, fast det var såklart vackrare på sommaren tyckte han. Sist på listan stod en tur till Magnus absoluta favoritcafé , Smörblomman. Han frågade om han fick bjuda Ellinor på en kaffe. Ellinor tackade ja och de gick in i cafeet. Det var helt fantastiskt där inne. Röda sköna soffor, gula stora blommor överallt, mysig belysning, magnifika tavlor och helt okej priser på kaffe och annat. Magnus frågade om hon ville ha en bulle oxå, men Ellinor tackade nej, som kvinna måste man ju tänka på figuren, eller i alla fall inte sitta och äta bullar framför snygga killar. De fick varsin kopp kaffe och gick därefter till ett mysigt hörnbord och satte sig ner.

 

-          Du faschinerar mej Ellinor, sade Magnus helt plötsligt

-          Vaah? på vilket sätt, hon kände sig lite förvirrad över kommentaren.

-          Det är lite svårt att sätta fingret på exakt vad det är, men du är annorlunda Ellinor. Du är snäll och trevlig och skrattar dessutom åt mina skämt, det är inte alla som gör det, sade han och skrattade.

-          Men dina skämt är ju ganska roliga, Ellinor skrattade lite hon oxå.

Sedan blev det tyst en stund och de satt och smuttade på sitt kaffe. Därefter blev det en livlig diskussion när de diskuterade föreläsare och lärare på skolan. De hade ganska lika åsikter om vilka som var bra och mindre bra och vilka som var helt värdelösa. Tiden gick snabbt och Ellinor lät meddela att klockan började bli mycket och att det var dags att dra sig tillbaka, det var ju trots allt skoldag imorgon. Magnus höll med, så de två begav sig iväg från ”Smörblomman” och hade djupa diskussioner om bra författare på vägen hem till Ellinor. Innan de visste ordet av det , var de framme vid Ellinors hus och de skildes åt, men Magnus insisterade på att de skulle äta lunch tillsammans följande dag. Han sa att han skulle vänta på henne utanför matsalen klockan 12. De sa hejdå till varandra och så satte sig Magnus i bilen och körde därifrån. Ellinor stod en stund på gatan och andades in den friska luften, drog den djupt ner i sina lungor. Sedan gick hon in och upp till sin lägenhet. Väl innanför dörren kände hon sig ganska glad, kvällen hade gått superbra, de hade haft så mycket att prata om. Hon längtade redan till i morgon och lunchen. Det var en flicka full av förväntan som gick och lade sig den kvällen. Full av förhoppning att framtiden kanske skulle bli ljusare för hennes del, att denne Magnus kanske kunde rädda henne från mörkret som hållit henne fången en längre tid. Allt man kan göra är att hoppas.

 

 

 

Det var del 2, den blev lite längre med det passade inte att kapa av på något annat ställe än just där. Men om ni gillade detta så kan ja säga att del 3 kommer i morgon, eller ja ska försöka komma ihåg det i alla fall ^^

Ha de bra :)